Piraya vilar på stenbänk i skogarna runt Björnstorps slott, vitsipporna håller på att slå ut på marken – underbart trolskt!

Igår morse var dags för spårträning för mig och Piraya i Björnstorp mellan Dalby och Genarp. Piraya är ju uttagen att starta i DM i viltspår i slutet i maj, och igår var viltspårdomare Hans Follin supersnäll och lät oss komma och gå ett träningsspår. Det är nya regler sedan Piraya blev champion i december, bland annat markeras inte startpunkten utan hunden ska själv hitta spårstarten i en ruta om 25×25 meter.

Träningstillfället är det bästa jag varit påsmiley – synd bara att hunden inte höll måttet…. Alla som någon gång träffat Piraya vet att hon normalt sett är oerhört intensiv med mycket fart – men igår gick hon med slak lina, satte sig ofta bredvid mig och vägrade helt enkelt att spåra! Det var som en långsam söndagspromenad i skogen – tur att Hans var med så att vi hittade hem igensmiley. Till Pirayas försvar ska sägas att hon precis kommit ur höglöpet, och jag hoppas att det är anledningen till hennes hopplösa arbetsinsats igår! Vi ska få komma tillbaka på ytterligare en träning om någon vecka, och då håller jag tummarna för att det går bättre – vi vet ju att hon normalt sett är en fena på att spåra… Men, men, hundarna är ju inga maskiner, men en underbart vacker förmiddag i skogen fick vi åtminstone. Och plötsligt när vi gick dök en stor sten upp:Ja, och det var där Piraya passade på att vila sig lite -som taget ur Narniasmiley